Image
Image
Image
Image
Image
Image
Image
Image

Läkaren som överlevde Nazityskland och blomstrade i Smålands skogar

När Adelabladet besöker Irena Radecka Skoglund är det en vacker oktoberdag. Den fortfarande varma höstsolen strålar in i vardagsrummet, och på bordet står en bukett väldoftande vita liljor. Här, i Järfällalägenheten med utsikt mot naturen, har Irena bott i 25 år – och innan dess bodde hon i huset bredvid. Utanför fönstret brinner träden i höstens färger, och det är lätt att förstå varför hon trivs så bra i området. ”Jag gillar när det är mycket grönt och träd runt omkring mig”, säger Irena.

Men hur hamnade Irena i Järfälla? Vi backar bandet hela vägen till mellankrigstidens Polen. Irena växer upp i Warszawa och är tonåring när andra världskriget bryter ut. ”Det var en hemsk tid för många, men på något konstigt sätt så anpassade man sig till situationen ganska snabbt”, berättar hon. ”Jag minns speciellt en händelse, det fanns ingen mat så vi fick stå och köa väldigt länge för lite bröd. Jag bad en person i kön att vakta min plats medan jag sprang hem för ett snabbt ärende. När jag kom tillbaka så fanns det ingen kö kvar, och inget hus heller. Allt var borta.”

Tyskarna börjar sprida rykten om att alla män måste lämna Warszawa, annars kommer något fruktansvärt att hända. ”Det var vad man i dag skulle kalla för fake news”, säger Irena. Hennes pappa flyr till Vilna i Litauen, medan resten av familjen blir kvar i Polen. Irena längtar efter att få gå i skolan och bestämmer sig för att söka upp sin pappa. ”En dag så gick jag, med bara ett litet knyte över axlarna. Ingen visste om att jag skulle fly, men jag hade bestämt mig.”

Irena tar sig genom Polen och tar sällskap med andra människor på flykt. ”Man var tvungen att vara mycket försiktig. Du visste aldrig vem du kunde lita på”, minns hon. Så äntligen lyckas hon ta sig över gränsen och till sin pappa. Men efter ett tag är inte heller Vilna tryggt. Irena flyr igen, denna gång mot Minsk. Flykten slutar abrupt: ”Jag trodde att jag skulle vara snabbare än tyskarna, men plötsligt så var de framför mig”.

Irena tillfångatas och förs till koncentrationslägret Ravensbrück. När vi försiktigt undrar vad som hjälpte henne att överleva koncentrationslägrets fasor blir Irena fåordig. Hon upprepar det hon sade tidigare: människan anpassar sig på något vis till det mesta. ”När jag väl släpptes ut från Ravensbrück hade jag ett tydligt mål: att börja studera igen.” Irena studerar medicin i Berlin och flyttar så småningom hem till Polen. Där utbildar hon sig till kirurg. Men livet i det kommunistiska Polen är kontrollerat och begränsande. ”Min far har alltid pratat gott om Sverige, och det var han som uppmuntrade mig att ta mig hit”, berättar Irena.

Irena kommer till Sverige under sent 1950-tal, en tid som hon minns med värme. ”Sverige var väldigt välkomnande. Jag kommer ihåg att jag blev förvånad över den ärlighet som fanns i landet. Man behövde aldrig tänka på att låsa dörren om sig.” I dag upplever hon att samhället har förändrats. ”Det är tråkigt att det har blivit så annorlunda, men det är tyvärr summan av att man tar in en för stor blandning av olika människor utan att ha tillräckligt med engagerade människor som hjälper dem att integreras i det svenska samhället”, säger hon.

I 1950-talets Sverige fortsätter Irena arbetet som läkare. Hon arbetar bland annat inom företagshälsovården och som provinsialläkare, vilket i dag motsvaras av distriktsläkare. Arbetet tar henne från norra Sverige till de småländska skogarna. Livet i Sverige är tryggt, men krigsåren hänger kvar över Europa som en skugga. Irenas barn och barnbarn frågar om åren under andra världskriget, och då bestämmer hon sig för att sätta ord på sina upplevelser. Självbiografin Mitt liv i krig och fred – En överlevares berättelse Irena från Warszawa och hela den krokiga vägen till Sverige. ”Jag skrev boken för att ge framför allt mina barnbarn en inblick i hur det var”, säger Irena.

I Irenas vardagsrum står en hylla full av gamla vinylskivor. Hon berättar att hon tycker mycket om musik, även om hon inte orkar lyssna så ofta längre. ”Det blir för jobbigt för mig att gå upp varje gång för att byta låt eller skiva.” När vi frågar vad mer hon tycker om skrattar hon lite: ”Jag läser och sover mycket”. Varje vecka tar hon sig dessutom troget ut för att spela bridge med en grupp vänner. Och så har hon hittat en ny hobby: schack. ”Jag håller på att lära mig, och spelar på iPaden här hemma. Det är ett bra tidsfördriv om dagarna.”

Boken om Irenas liv, Mitt liv i krig och fred - En överlevares berättelse , är utgiven på Dialogos förlag och finns att köpa från t ex Adlibris.

Öppettider telefon
alla dagar 8-21 och helg 10-21 *

010-16 65 000

Huvudkontor - Solna

Framnäsbacken 4
171 66 Solna

Järfälla kontor

Birgittavägen 3
177 31 Järfälla

Stockholm - Söder kontor

Helsingborgsvägen 10
121 53 Johanneshov

Följ oss i sociala medier

gdpr-flag-2400x1200.png
© Copyright ADELA OMSORG AB 2019.